Svenska hundraser | Dansk/svensk gårdshund.
Dansk/svensk gårdshund är en hund som ingår i rasgrupp 2 (raser av pincher- och schnauzertyp, molosser samt sennerhundar). Dansk/svensk gårdshund är en allroundhund med livligt temperament som fungerar väl som såväl vakthund, eftersökshund vid jakt och som sällskapshund. Den är lättlärd och passar därför väl för aktiviteter som agility, spårning, lydnad etc.
I sverige kallades dansk/svensk gårdshund för skånsk terrier innan den blev erkänd som ras 1987. Hundar av den här typen har varit kända i länderna runt södra Östersjön sedan 1800-talet. De kommer troligen från korsningar mellan foxterrier och pinscher och användes på gårdarna för att hålla efter gnagare och för att vakta. Vissa ansatser att få rasen godkänd gjordes redan på 1960-talet. I februari 1986 anordnades en mönstring av gårdshundar som kom att bevisa både intresse, förekomst och homogen typ, 107 hundar kom till mönstringen. Samma erfarenheter hade man i Danmark och därmed konstaterades också att en större genpol fanns. Rasen godkändes 1987 med båda nationernas namn i rasnamnet, och i Sofieros slottspark det året delades certifikat ut för första gången. Mankhöjden för hanhundar är 34- 37 cm, för tikar 32- 35 cm. Pälsen skall vara kort, slätt åtliggande och glänsande. Vitt skall dominera med en- eller flerfärgade fläckar i olika kombinationer; vit med svart och tan-tecken, vit med svarta och gulröda fläckar, vit och gul, vit och leverbrun med eller utan tan-tecken m.fl.
Rasen skall vara kompakt med närmast rektangulär kropp. Bröstkorgen skall vara rymlig och djup och buklinjen endast lätt uppdragen. Ländpartiet skall vara kort. Huvudet skall vara förhållandevis litet. Förr var det tillåtet med kortkuperad svans. Medfödd stubbsvans förekommer. Rasens livlighet, smidighet och förmåga till snabba, viga hopp var viktiga egenskaper för en gårdshund liksom en viss vaktinstinkt och därmed någon reservation mot främlingar. Numera registreras ca 200 hundar årligen hos Svenska Kennelklubben.